Efternamn

En god vän har nyligen bytt efternamn. Han har valt ett gammalt släktnamn, vilket är ett av tre möjliga sätt att förnya sin plats i telefonkatalogen på.

När man väljer ett släktnamn måste det ha funnits i "minst två generationer i rakt nedstigande led under de senaste hundra åren". Det gör att jag inte får återta något av släktens mer skojiga namn (typ Bodou, Burgraf, Cochois, Magnette, Uhrväder eller Uppelin) utan får nöja mig med att välja mellan Jonsson, Nordling eller Hagberg.

Eller så kan man skapa sig ett alldeles unikt släktnamn. Man kan få hjälp med det hos PRV. Vad sägs om t ex Pileling eller Huldbygd?

Man kan också välja att skapa sig ett eget son/dotter-namn utifrån ett sina föräldrars förnamn. Efter att min företagsamma farfars far lämnade Värmland för att söka lyckan i Hälsingland så fick han sex barn, varav fyra söner - Robert, Frans, Knut och min farfar Fritz. De övriga syskonens barn bytte namn på nyss nämnda vis. Jag har följdaktligen en bunt släktingar som heter Robertsson, Fransson och Knutsson. Hade vår gren inte brutit sig ur den pakten hade jag hetat Fritzson. Men även om det är försent att ändra på det nu, så står det ju mig fritt att använda samma taktik. En snabb sökning på Google och Eniro visar att jag har goda chanser att på det viset bli världens enda Connydotter.

Bandypremiär

För folk som inte gillar bandy så brukar bandymatcherna sammanfattas på detta sätt: Man står upp i två timmar och fryser och ser aldrig bollen.

Vi bandyfrälsta i publiken har såklart en annan syn på bandymatchen. Man känner sig helt och hållet levande och uppfriskad av den. Den stora isen och det naturliga ljuset gör att bandy är vackert även om spelet är dåligt. Dessutom kommer man nära spelarna och man ser vad som gör ont och hur mycket spelarna jobbar. Hockey kan te sig lite artificiellt, påklätt och hopträngt i jämförelse. Men många mål blir det, både i hockey och bandy, och även om hockeyljuden är häftigare än bandyljuden, så vinner bandyn ändå totalt sett för allting känns så härligt svenskt istället för amerikanskt.

För första gången på femtio år är BK Derby tillbaka i allsvenskan och jag såg igår deras inledande match mot Motala borta. Grabbarna förlorade med 8-4, men tog sig igenom premiären med hedern i behåll. De hade en del enkla försvarsmissar, främst i mitten av första halvlek, men bet ihop och jobbade på ända till slutet. Laget är fullt av bollkonstnärer och innovativa spelare, så kan vi bara få upp tempot lite granna och bättra på försvaret, så blir vi kvar i allsvenskan länge.

Derby hade faktiskt en liten klack på plats och jag och sambon hjälpte gärna till och skrek/sjöng av hjärtans lust. På slutet när det inte längre gick att hoppas på ett mirakel, så hjälper det ju inte att sjunga "Åååååå så gör vi mål igen! Åååååå...", så vi avslutade med ett "Viiiiiiii har analog T-V. Viiiiiiii har analog T-V" :)

Hundskräck

Folk som har hundskräck brukar oftast ha någon tråkig erfarenhet av hundar i bagaget, kanske blev de bitna i foten av grannens cockerspaniel som barn eller påhoppade av en polishund på väg genom tullen, eller så är de helt enkelt bara väldigt ovana med hundar och förstår sig inte på dem. Det finns hundar överallt, så det är säkerligen extremt jobbigt att gå omkring och vara rädd för dem, men det är ändå snäppet värre att vara rädd för hundar om man själv är hund!

Familjens hund Mysak är nämligen JÄTTERÄDD för hundar. Han är i övrigt världens kaxigaste och drar sig inte för att äta upp den blomma han vet matte gillar mest eller gnaga sönder en soffa trots att han är medveten om att det blir påföljder och han hälsar på okända människor som om de vore hans allra bästa vänner allihopa. Men hundar förstår han sig inte på.

Det finns två saker som gör att hundskräck är värre hos hundar än hos människor. Först och främst har man som hund ett fenomenalt luktsinne. Mysak känner direkt om det finns en hund inom en radie på cirka trehundra meter och då får han såklart panik. Han tvärnitar och vägrar röra sig ur fläcken innan han visuellt kan bekräfta var hunden är och vilken väg som är säker att retirera åt.

Under den tiden står man bredvid honom, och provar alla tänkbara strategier för att få honom att gå vidare på promenad - man lockar (kom då, Mysak, det är jätteroligt här borta!), man lugnar honom (det är inget farligt, Mysak, vi kan gå vidare, jag ska skydda dig...), man låtsas som ingenting (ja, här kan vi ju stå tills du tröttnar), man försöker distrahera honom (kolla, jag har en godis! kolla, det prasslar i gräset! se här, där framme ligger någonting!) och man blir arg (NU GÅR VI! HÄR KAN VI INTE STÅ!), men till ingen nytta. Mysak står tvärstilla. Drar man i kopplet stegrar han sig och försöker nästan strypa sig till döds hellre än att ta ett enda steg till. Så man kan bara vänta tills faran är över och Mysak går då vidare som om ingenting hade hänt.

Den andra saken som är jobbigt för hundar med hundskräck är att de inte kan uträtta sina behov på allmän plats. Man kan såklart inte lämna spår efter sig så andra hundar vet att man varit där! Detta gör att Mysak glatt går på timslånga promenader med matte utan att ens fundera på att rasta av sig, för det gör man ju bara hemma i sitt egna lilla revir, dvs hemma på tomten.

Mysak genomgår viss terapi för sin hundfobi och prognosen tycks god. Han har vågat hälsa och leka med två pensionärshundar och det kan hända att hans självförtroende stärks något efter han blivit könsmogen. Det vore ju trevligt att ha en hund som vet att han också är en hund.

Fem månader

Har bara sett en enda bilplåt med rätt nummer denna månad. 043:an såg jag när Mysak och jag var ute och promenerade hemma i Söderhamn för någon vecka sedan. Skärpning!

I Söderhamn spelade jag också poker, åt god mat, hjälpte till att dra upp båten, bowlade och hade allmänt trevligt. På hemmaplan har jag varit på utflykt till Vadstena, varit till Norrköping på Aikidogradering, bevistat en utflyttningsfest och en konsert i domkyrkan och varit på After Work i Cloetta Center.

Efter att jag bloggat om matvarupriser så publicerades det en större undersökning där Willys i Skäggetorp faktiskt placerade sig som sextonde biliigaste varuhuset i Sverige. Väntar nu bara på några doktorsavhandlingar som styrker min kuddkvävningshypotes också!

Det har inte blivit vinter än, varken här eller i Söderhamn, men jag är jätteladdad inför bandysäsongen :)