Bandypremiär

För folk som inte gillar bandy så brukar bandymatcherna sammanfattas på detta sätt: Man står upp i två timmar och fryser och ser aldrig bollen.

Vi bandyfrälsta i publiken har såklart en annan syn på bandymatchen. Man känner sig helt och hållet levande och uppfriskad av den. Den stora isen och det naturliga ljuset gör att bandy är vackert även om spelet är dåligt. Dessutom kommer man nära spelarna och man ser vad som gör ont och hur mycket spelarna jobbar. Hockey kan te sig lite artificiellt, påklätt och hopträngt i jämförelse. Men många mål blir det, både i hockey och bandy, och även om hockeyljuden är häftigare än bandyljuden, så vinner bandyn ändå totalt sett för allting känns så härligt svenskt istället för amerikanskt.

För första gången på femtio år är BK Derby tillbaka i allsvenskan och jag såg igår deras inledande match mot Motala borta. Grabbarna förlorade med 8-4, men tog sig igenom premiären med hedern i behåll. De hade en del enkla försvarsmissar, främst i mitten av första halvlek, men bet ihop och jobbade på ända till slutet. Laget är fullt av bollkonstnärer och innovativa spelare, så kan vi bara få upp tempot lite granna och bättra på försvaret, så blir vi kvar i allsvenskan länge.

Derby hade faktiskt en liten klack på plats och jag och sambon hjälpte gärna till och skrek/sjöng av hjärtans lust. På slutet när det inte längre gick att hoppas på ett mirakel, så hjälper det ju inte att sjunga "Åååååå så gör vi mål igen! Åååååå...", så vi avslutade med ett "Viiiiiiii har analog T-V. Viiiiiiii har analog T-V" :)