Lollos Nyhetsblogg

Ett komplement till Lollos Nyhetsbrev. Rörigare, men kanske roligare?

tisdag, mars 28, 2006

Bil: 060

Jag såg igår LHC vinna över Frölunda i hockeyns andra semifinal. Jag var inte på plats, utan såg matchen på TV hos kompisar är begåvade med Canal+. Det här är för övrigt ett bra tillfälle att tipsa om hemsidan tvmatchen.se där man kan vilka kanaler som sänder kommande matcher i fotboll och hockey.

På väg hem gick jag förbi kyrkogården och där utanför stod bil 060.

måndag, mars 27, 2006

Inte i samma klick

För ett tag sedan såg jag några kortfilmer med Don Hertzfeldt. Mannen gör absurda handtecknade streckgubbefilmer som t ex Rejected, som 2001 blev oscarsnominerad. Den här mannens filmer älskas av väldigt, väldigt många, men jag kan för mitt liv inte sälla mig till beundrarskaran. Ja, det är imponerande att någon orkar teckna varje ruta för hand och få ryckiga streckgubbar att slåss med ballonger och mörda varandra på spektakulär sätt i flera minuter, men nej, man behöver inte vara humorbefriad för att lämnas oberörd.

*spoiler alert*

Hans första kortfilm Ah, L'amour handlar om en man som uppvaktar kvinna efter kvinna och får höra alla klassiska varianter av nej, såsom "Kan vi inte bara vara vänner?" eller "Jag behöver få vara fri." och sedan lemlästar de honom grovt på känt splattermanér. Inte förrän han berättar att han har pengar så tackar någon ja. The End.

Den här filmen störde mig inte så mycket förrän jag läste en del "eftersnack". Vissa killar säger att det är skönt att någon äntligen visar på hur kvinnorna beter sig, andra säger att Don effektfullt visar en av livets sanningar på ett roligt sätt och han får många lovord för att han är modig som berättar denna sanning. Jag kände att jag måste blogga lite för att vara en motvikt till detta dravel.

Det finns ungefär lika många kvinnor som män i världen, men vissa av dessa är mer eftertraktade i dejtingdjungeln än andra. Det förekommer i det närmaste en sorts glidande skala där de som dejtar betygsätts och rangordnas utifrån ett eller flera av följande adjektiv: snygg, musikalisk, smart, rik, konstnärlig, målmedveten, empatisk, social, sportig, skojig etc. Exakt vilka adjektiv man dras till är såklart individuellt.

Don är rätt snygg, smart, skojig och konstnärlig, så jag kan tänka mig att han skulle finnas högt, högt upp på flera tjejers lista. Så hur kommer det då sig att han blivit så bitter och fått så många avvisanden? Jo, han har förmodligen siktat in sig på att uppvakta en grupp kvinnor ur en annan klick, förmodligen en ännu snyggare klick, där Don med sina teckningsdrömmar förmodligen anses söt, men inte tillräckligt intressant.

En söt framgångsrik kille med pengar skulle däremot gå hem i det lägret, vilket hans film också visar. Betyder det då att alla kvinnor kan köpas för pengar? Nej, det betyder att lagen om utbud och efterfrågan gäller även bland oss människor. Vi är alla lika mycket värda, men alla får inte lika lätt napp på krogen.

tisdag, mars 14, 2006

Basinformation

Idag var jag, i egenskap av nyregistrerad på Arbetsförmedlingen, på ett basinformationsmöte. På väg ner till konferensrummet fick vi höra en mening man sällan hör:

"Ni blir tvungna att ta hissen, för trappan är trasig."

lördag, mars 11, 2006

Hard Rock Festival?

Så har då Finland bestämt vilket band som får åka till Aten och deltaga i Eurovision Song Contest. Det blev ett hårdrocksband och inget litet schlagervänligt pudelrockarband, utan Lordi, ett rätt ösigt och skrämmande gäng. Aftonbladet får tillfälle att mynta ordet monsterchock!

På Lordis nya album The Arockalypse gästspelar bland andra Dee Snider och Jay Jay French från Twisted Sister och Udo Dirkschneider. Ginzas låtlista för albumet tycks inte vara korrekt. Låt två ska vara "Bringing back the balls to rock" och vinnarlåten från finska melodifestivalen är låt nummer sju.

Nu kan vi utan tvekan skicka svenska The Poodles till Grekland. De kommer låta som Herreys i jämförelse med finska Lordi.

söndag, mars 05, 2006

Pudelrock

Igår tog sig The Poodles vidare till melodifestivalfinalen och jag blev en väldigt lycklig Lollo. Folk som tycker rockmusik inte hör hemma i schlagervärlden har nog missat att pudelrocken är den ultimata kombinationen av hårdrock och schlager. Ordet synergi är på sin plats.

För att helhjärtat älska pudelrock bör man ha utsatts för stora doser elgitarr och klämkäcka refränger i tidig ålder. Jag växte upp med trallvänlig country, svensktopp och femtiotalsrock, men var i den perfekta mottagliga åldern, 11-16, när hårdrocken var som bäst. Judas Priest hade släppt British Steel och Black Sabbath sjöng Paranoid, Accept vräkte ut skiva efter skiva med tuff musik, Metallica spelade fortfort i Seek and Destroy och Iron Maiden was Running Free. Underbara, suveräna band och bra, ösiga låtar, men för mig som gärna trallar och sjunger med i gitarrsolon, så blev denna heavy metal lite för brutal ibland.

Räddningen kom när åttiotalet slog ut i full blom. Jag var tretton när Europe sjöng Dreamer, Bon Jovi rockade loss i Runaway, Twisted Sisters släppte We're not gonna take it och I wanna rock, Helix ledde allsång i Rock You och Kiss blev nästan mainstream med Heaven's on Fire. What a year! När jag var fjorton fick jag blandband från söta pojkar med alla dessa fantastiska låtar och när sommaren kom och Mötley Crüe släppte Theatre of Pain-skivan, så var jag bortom räddning.

Min yngsta systerdotter är på samma inslagna väg. Hon kan texten till alla trallvänliga svensktoppslåtar, sjunger med i gitarrsolon och på önskelistan inför sin elvaårsdag fanns bara två artister - Alice Cooper och Bon Jovi.

Så ge Poodles en chans! Texten är bra och refrängslingan fastnar i hjärnan. Glöm bort att orkestern utgörs av ett hårdrocksband, eller att ni var synthare som ung, och bara njut av pudelrocken - schlager med klös!