Trender

Jag är ingen trendig människa. Fast jag tror jag förstått ganska bra hur det där med trender fungerar. De startar någonstans, och sedan sprids de med varierande hastighet ut i landet eller t o m till andra länder. Det är lätt att tro att internet skulle sprida de nya trenderna ganska fritt över världskartan. Små kluster av människor som anammat en ny trend skulle då kunna bo i en by i Indien likväl som i centrala Paris. Men så funkar det tyvärr inte, utan trenderna förlitar sig fortfarande mest på de mer traditionsenliga transportvägarna. De far mellan storstäderna med flygplan, tar sedan järnvägar och europavägar till andra större städer och bara i slutskedet tar de bilen ut till småstäder och byar.

Så huvudregeln för trendiga är att se mot närmast större stad och se till att haka på de trender som redan slagit igenom där. För är man så långsam att man inte hinner haka på en trend förrän den tydligt slagit igenom i sin hemstad, så är den ju redan ute! Jo, livet är tufft för de trendiga. När gemene man går omkring i en viss sorts skjorta har den trendige redan för några månader sedan skänkt sin till Myrorna.

Det är skönt att slippa sådant där. Just nu är jag möjligen lite halvtrendig om fötterna, eftersom jag har ett par Foppatofflor på mig. Detta efter att ha firat jul med min skotokiga släkt, men frukta inte, min lägenhet är fortfarande hopplöst otrendig. Skräckexemplen är förmodligen våra Lasse Åberg-tavlor och den lyckliga, snurriga bambun i glasvas.