Pysen

Imorse var jag förkyld och ordentligt påbylsad när jag skulle ge mig iväg till jobbet på Rissan. Humöret var inte på topp när jag märkte att det mesta av luften pyst ur bakdäcket under helgen. Det var kallt när jag stod där på knä och pumpade frenetiskt med min pyttelilla cykelpump och det kändes som det var extremt mycket måndag just den här måndagen.

Men så hör jag plötsligt någon säga: - Äsch, kom nu Pysen!
och jag lyfter blicken över axeln och ser rakt in i ögonen på en Schnauzer som studerar mig ingående på tre centimeters avstånd.

"Pysen" var en väldigt ståtlig gentleman, med mustacher och buskiga ögonbryn, och tydligen med ett moget intresse för cykelmekaniska spörsmål. Han gav mig även en kyss på handen innan husse drog iväg med honom och helt plötsligt kändes dagen mycket bättre.
Pyspunka - Pysen. Festligt.

Varje moln har en silverkant.