Skarpsynt

Någon gång i forntiden var jag i Bollnäs och provade ut linser. När jag testade dem sa optikern: - Ja, den som ändå såg så där bra! med ett tonfall som lät som en komplimang, men jag tyckte nog allt han var lite knäpp. Om han nu också ville se så bra, borde väl han om någon kunna skriva ut starkare glasögon till sig själv?

Idag var jag också på synundersökning och sedan vi gjort nörton olika tester och kommit fram till vilka styrka jag borde ha på mina glas så sa optikern: - Ja, du är allt van vid att se bra du! och denna optiker var lite mer skarpsynt än den första och såg att jag inte hade en aning om vad hon menade. Optikern tog sig tid att förklara att de rader jag nyss läst (med de nya glasen) minsann motsvarade mer än 1.5 i synskärpa och eftersom 1.0 räknas som normal synskärpa, så såg jag alltså väldigt bra.

Jag nickade uppmuntrande mot kvinnan, som för att tacka för att hon så rekordeligt plockade fram ett par glas som fick mig att se så bra, men förstod fortfarande ingenting. Det känns bara underligt att ta emot komplimanger för att jag ser så bra när jag, utan glasögon, inte ens känner igen mina bästa vänner på några meters håll.

Väl hemma kunde Internet hjälpa mig reda ut begreppen. Synskärpa beror på flera faktorer - det optiska systemet (ögon + glas/linser), antalet och kvalitéen på receptorerna på näthinnan, samt synbanor och hjärnans hantering av inkommande bilder. Jag har alltså jätteskruttig ögonoptik, men tydligen bra receptorer och syndatabearbetning.

Det är då en väldig tur att jag lever i denna tidsålder. För x hundra år sedan hade min synskärpa knappast impat på någon. För vem bryr sig om hur bra upplösningen är om allt man ser ändå bara är fluff.